 |
Begreppet traditionell Angus refererar ofta till djur av mindre storlekstyp med tidig fettansättning, går man längre tillbaka i rasens historia finner man dock att djuren var betydligt större. På Harlan Ritchies hemsida (www.msu.edu/~ritchieh/historical/cattletype.html) finns en kronologisk följd av bilder på köttrasernas utveckling som är mycket intressant att studera. Bildserien utgår i huvudsak från amerikanska förhållanden. En av bilderna visar en av drottning Victorias anguskor, Miss Pretty, när hon utsågs till champion på "the Highland Angus Show", kon är på bilden 8 år gammal och exteriören ligger inte så långt från vad som eftersträvas idag, året var 1892. Det är således den övre bilden. Den nedre bilden är från 1955 och visar "Grand Champion female" Paulinmere T. i Fort Worth. Som ni ser så har hon extremt korta ben och ytterst riklig fettansättning, det var den tidens utställningsideal.
Från 1930 till mitten av 50-talet var det en stark selektion mot mindre djur med tidig slaktmognad. Den extrema selektionen för små djur ledde till uppkomsten av dvärgväxt inom de brittiska raserna i början av 50-t. När spannmålsproduktionen tog fart och överskott började uppstå kom spannmål att användas i större utsträckning i foderstaterna. Den tidens djur klarade inte av det utan blev alldeles för feta och ungnötsproducenterna började klaga.
1965 införde USDA (motsvarande jordbruksverket) ett nytt klassificeringssystem som kom att straffa överfeta djur och stutar från korsningar med charolais blev populära. Under 60-t började angusuppfödarna i USA selektera för större djur, en besättning som var mycket viktig i det arbetet var Wye Angus, Wye Plantation. De hade aldrig accepterat utställningsidealet och hade därför en besättning med större djur. Från 1969 fram till 1988 var det en ohämmad selektion för storlekstyp vilket ledde till att vinnarna på utställningarna var extremt höga djur. 1988 togs frågan upp på "National Beef Conference" och resultatet blev rekommendationer om en mer moderat storlekstyp och ökad fokus på slaktkroppsegenskaper och en sund exteriör. Från 1988 till 1994 gick man från storlekstyp 10 till 7.
Jens Fjelkner
|
 |
|
01687