Ta bort tjuren i tid och undvik tjuvbetäckning av kvigor.
|
Väl uppfödda köttraskvigor kan bli könsmogna redan vid 4-5 månaders ålder. Angusdjur är normalt sett tidigt utvecklade och kan lätt hamna i riskgruppen för oönskad dräktighet. Detta är viktigt att tänka på, så att man tar bort stamtjuren i tid för att undvika att "småflickorna" betäcks. Många tror att det är tjurkalvarna som betäcker, men tjurar blir inte könsmogna förrän tidigast vid ca 7 månaders ålder, så det är ovanligt att de ställer till problem. Vid härstamningskontroll av kalvar till tjuvbetäckta kvigor visar det sig nästan alltid att stamtjuren är fadern. Det är bara i besättningar med mycket tidigt födda kalvar och mycket lång betessäsong som det är säkrast att dela upp korna i en flock med mödrar till kvigor och en flock med mödrar till tjurar. Skulle olyckan ändå vara framme kan man spruta den dräktiga kvigan med prostaglandin. Detta måste göras från 6-8 veckor efter betäckning när dräktighetskontroll kan utföras till senast 4,5 månader efter betäckningen. Risken för komplikationer ökar ju senare aborten utförs. Efter 4,5 månaders dräktighet är det omöjligt att åstadkomma en abort, och det som återstår är att vänta till kalvningen närmar sig och sätta igång kalvningen för att hindra att kalven hinner bli för stor. Risken för komplikationer är mycket stor om man gör så. Ibland önskar djurägare att veterinären ska rutinmässigt behandla alla kvigor i gruppen, men detta avrådes bestämt ifrån eftersom injektionen inte är komplikationsfri. Om man fått en tjuvbetäckt kviga behandlad ska man antingen se en tydlig kastning eller en helt säker brunst på det behandlade djuret. Har man inte sett detta måste djuret undersökas igen eftersom det bara är 80-90 % av behandlade djur som verkligen aborterar. Om kvigan inte aborterar i första försöket, gör man en ombehandling. I enstaka fall går det inte att få kvigan att abortera, och då bör slakt övervägas. Det allra viktigaste om man har fått tjuvbetäckta kvigor, är att se till att det inte händer igen nästa år! Låga kalciumvärden i grovfodret i södra Sverige. Årets foderanalyser börjar komma in och visar att kalciumhalterna är ovanligt låga i landets södra delar. Foderspecialisterna tror att det beror på en kombination av den regniga hösten som medförde en urlakning och vårens väder som missgynnade klövern. Ett normalt mineralfoder bör dock kunna täcka behoven även i år. För att kunna göra en vettig foderplanering för stallsäsongen krävs analys på grovfodret. Utifrån denna analys kan man räkna fram en biologiskt och ekonomiskt vettig foderstat. Om inte den egna förmågan räcker, hjälper gärna köttrådgivare och foderfirmor till att räkna. Det vanligaste felet när det gäller ungdjursutfodring är att man väljer ett kraftfoder som har för lågt innehåll av och för dålig kvalitet på proteinet i början av säsongen när behoven är störst. Då får inte ungdjuren den start de behöver, och det tappet kommer de aldrig att ta igen. En annan viktig sak om man önskar optimal tillväxt är att stalla in i tid eller i varje fall att börja tillsatsutfodra innan kalvarnas tillväxt börjar mattas av. Tack Marianne! K.B. 
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
Senast uppdaterad 19:29 2007-11-29
01833