Lägre kalvdödlighet om korna får gå ute
|
En kanadensisk undersökning jämförde effekten av att låta korna kalva på begränsade områden (ligghall eller i mindre rasthagar) eller om de kalvade fritt på större betesmarker. Studien genomfördes av OMAFRA, Ontario Ministry of Agriculture, Food and Rural Affairs, och omfattade 62 besättningar om totalt 5000 kor i Ontario. Denna provinsen är klimatmässigt ganska lik Sverige men de har inget krav på ligghall vintertid. De kanadensiska forskarna fann att det var stora skillnader i nivån av assistans som krävdes vid kalvning, kalvhälsa och dödlighet. Det var inte till det mer "ombonade" alternativets fördel. Tidig kalvdödlighet var 8 gånger högre för besättningar som kalvade i ligghall eller mindre rasthagar jämfört med kor som kalvade på större områden. Bägge kategorierna hade majoriteten av kalvningarna i mars/april så det var inte det som orsakade skillnaderna. Det framfördes två troliga anledningar, den första var att korna som hölls på en mer begränsad yta fick för lite motion och därför sämre utvecklade muskler vilket minskar uthålligheten vid kalvning. Den andra orsaken var kopplad till hygienen, eftersom mer gödsel ansamlas så finns det fler skadliga mikroorganismer i miljön som kan påverka kalven och därmed kalvhälsan. Den sista teorin stöddes av att behandlingsfrekvensen var 5 gånger högre hos kalvar födda inom begränsade områden. Man skulle även kunna tänka sig att aveln spelar viss roll då kor som kalvar under mer övervakning kanske inte alltid slås ut om de har något problem med kalvningen utan istället återigen betäcks (Canadian Cattlemen / Calving Special 2002). Jens Fjelkner 
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
Senast uppdaterad 19:29 2007-11-29
01461