Den normala förlossningen hos nötkreatur
|
Marianne Jönsson, angusuppfödare och medlem i föreningen samt seminveterinär på Skånesemin har varit vänlig och skrivit denna artikel till AngusNytt! Ett stort tack till Marianne och om det finns någon annan medlem som har något att bidra med till tidningen så skicka det till Kerstin Bertilsson. Den normala förlossningen hos nötkreatur.Dräktighetstiden hos nöt är i genomsnitt 282 dagar, normalt intervall + - 10 dagar. Dräktighetstiden varierar något mellan olika raser. Angus är en så liten ras i Sverige att det inte finns några siffror på deras dräktighetslängd. Kon går normalt 1-2 dygn längre med en tjurkalv än med en kvigkalv.Under sista tredjedelen av dräktigheten sker 50-60 % av tillväxten. Tillväxthastigheten är allra störst i slutet. Detta är viktigt att tänka på när man utfodrar kon, en överutfodring nära kalvning ökar risken för stora kalvar och därmed problem. Tecken på förestående förlossning.Mot slutet av dräktigheten ser man förändringar hos kon. Praktiskt taget alltid ser man en ökning av juvrets storlek. Ibland kan storleksökningen åtföljas av en svullnad som sträcker sig fram under buken, ödem. Vidare blir blygden svullen och slapp och en ganska riklig, seg flytning uppträder. Bäckenligamenten slappas vilket får till resultat att svansroten höjs. Förändringen av bäckenligamenten tyder på att förlossningen kommer inom 24-48 timmar. Kon får också en sänkning av kroppstemperaturen på upp till en grad cirka två dygn före förlossningen. Under det sista dygnet kan tecken på buksmärtor visa sig, kon kan sparka mot buken eller plötsligt sluta att äta eller idissla. På betet skiljer sig den kalvsjuka kon från övriga flocken.Förlossningen.Det är fostrets egen hormonproduktion som ger signalen att starta förlossningen. Detta sker när fostret nått en sådan mognad att dess hypofys klarar av att få binjurarna att producera tillräckliga mängder av hormonet cortisol. Fostrets cortisolproduktion leder till att kon börjar producera östrogen i livmoderväggen och detta östrogen ger i sin tur prostaglandinproduktion i livmoderslemhinnan när nivån blivit tillräckligt hög. När väl livmoderslemhinnan börjar producera prostaglandin bryts gulkroppen ner snabbt, progesteronproduktionen upphör och förlossning inträff ar inom 24-48 timmar. Ett komplicerat samspel mellan flera olika hormoner gör att livmodern kan dra sig samman och förlossningsvägarna vidgas. Fostret själv stimulerar sammandragningarna via speciella känselkroppar i fostervägarna.Själva förlossningen delas upp i tre faser, öppningsstadiet, utdrivningsstadiet och efterbördsstadiet. Under öppningsstadiet vidgar sig livmoderhalsen och livmodern lägger genom små sammandragningar kalven rätt i förlossningsvägarna. Den yttre fosterhinnan, som är blåröd blir synlig i vulva. Denna yttre hinna innehåller 10-15 liter rödgul vätska och brister lätt när den kommer ut. I och med denna bristning är öppningsstadiet avslutat. Öppningsstadiets längd varierar, men normalt är 3-6 timmar, den längre tiden för kvigor. Under utdrivningsstadiet pressas den inre, blåvita fosterhinnan ut. Denna är seg och innehåller 5-6 liter tjockflytande vätska som ska tjäna som smörjmedel under utdrivningen. När fostret kommer in i den helt utvidgade livmoderhalsen börjar de egentliga krystvärkarna. Normalt tar utdrivningsstadiet ½ - 4 timmar, vanligen längre hos kvigor än hos kor. Efterbördsstadiet är den fas under vilken efterbörden avlossar från livmodern och pressas ut genom små eftervärkar. Detta tar i genomsnitt 5-6 timmar. Vanliga komplikationerSom normalt fosterläge räknas att frambenen och huvudet kommer först eller att bakklövarna kommer först vilket sker i några procent av fallen. Svår förlossning beror på stor kalv och/eller trånga förlossningsvägar eller felläge. Även tvillingbörd kan vara en orsak. Om man inte har mycket stor rutin bör veterinär tillkallas så fort man misstänker en svår förlossning.Livmoderomvridning innebär att livmodern har vridit sig inuti kon så att livmoderhalsen blockeras. Förlossning är omöjlig, öppningsstadiet börjar men inget händer. Om man stoppar in handen för att känna efter känns det som att försöka komma in i en hopvirad påse. Även detta är en sak för veterinären. Livmoderframfall inträffar vanligen kort efter förlossningen och innebär att livmodern vänds ut och in och faller fram genom vulva. Om den stoppas tillbaka direkt och på rätt sätt är prognosen god. Problemet brukar inte återkomma vid nästa kalvning. I väntan på veterinären ska livmodern hållas så ren som möjligt och skyddas för skador. Ett bra sätt kan vara att försiktigt svepa om ett fuktigt lakan. Kvarbliven efterbörd, d.v.s. att fosterhinnorna inte avlossas normalt ses i några procent av fallen. Det är inte i sig farligt, men risken för akut livmoderinflammation ökar. Tecken på akut livmoderinflammation är feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt eller upphörd foderlust och flytningar. Är kon dålig måste hon veterinärbehandlas, annars går det bra att "vänta och se". Svagfödda kalvar. Vid en utdragen förlossning kan ibland kalven vara så svag att den inte spontant vill börja andas även om den fortfarande lever, d.v.s. hjärtat slår. Den första åtgärden är att rensa luftvägarna och massera bröstkorgen kraftigt i riktning från revbensbågen och framåt. Om inte detta ger önskad effekt fanns tidigare ett preparat att tillgå, Spirot, som gavs på munslemhinnan och verkade direkt andningsstimulerande. Detta finns inte mer, men det finns ett licenspreparat, Dopram V, med samma effekt som veterinären kan skriva ut. Man kan även försöka att ge konstgjord andning. Då håller man för ena näsborren och blåser i den andra, och fortsätter tills kalven andas spontant. 
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
Senast uppdaterad 19:29 2007-11-29
03224